hjärterkung

Det var inte meningen att jag ens skulle röra mig utanför dörren igår. Men så fel man kan ha.

-Jag är sjuk Frida. Nej det går inte. NEJ.

Klockan 2300 sitter vi ändå på tåget in till stan. Vi skulle på fest på Karlaplan, på något mindre hotell. Ett par stycken hade lånat den för kvällen, och jag må säga att det var fint. Mina kullerbyttor i lobbyn och mitt gästspel som receptionist är nog ett diskussionsämne ett par veckor framåt.

När klockan närmade sig halv tre var det dags att kanske bege sig hemåt. Vi tog tunnelbanan från Stadion och hamnade på tekniska högskolan.  Fel håll. Som tur kommer det ett mötande tåg och vi hoppar på det istället.

På östermalmstorg hoppar vi av och beslutar att vi är helt ute och cyklar. Vi promenarar upp mot NK och tar en taxi hem istället...

Med en enkel tulipan,uppå bemörkelseda'n. Jag har den ääran, jag har den äran att gratulera! Idag fyller en viss Nathalie Liebhardt år! Grattis gummnan ♥
Igår kväll var vi 12 tjejer hemma hos Nathalie och åt middag innan vi gick iväg och dansade loss. Det var en hejdundrande rolig kväll måste jag säga.  

Hello Paris..

Godafton!

Frida har inte lagt ut någon dagens outfit idag ser jag, även fast hon lovade mig! Hade velat sett hennes sidenpyamas som hon lunkat runt i hela dagen, och tro mig, den hade ni också velat sett!

Imorgon däremot får man se på andra bullar. Då blir det festblåsa, fin skorna och lilla damväskan till. Jag kommer bli så fin, så fin. Hoppas du också blir fin Frida!
En annan detalj är ju att vi missade matchen mellan Handens junis - Vh idag. Fan. Inte. Missat. En. Enda. Match. HIttils.

Vi får ta oss i kragen helt enkelt! Imorgon..

Jag hatar mig själv för att jag sätter mig i vissa situationer. Som nu till exempel, det är jullov och tre dagar kvar till julafton och jag sitter och skriver på ett svenskaarbete. Och varför gör jag det kan man jag undra sig. Jo det beror på att jag inte har hunnit göra det i skolan, eftersom jag har haft massa andra skitprov och arbeten som ska ha varit färdigt. Skit som alltid ska vara perfekt. Det är därför det blir som det blir. Det finns ingen tid för perfekta arbeten eller felfria prov. Alltid så höga krav när det gäller skolan vilket leder till en jäkla prestationsångest eller besvikelse om det inte blir så bra som jag vill att det ska bli. Det är väl en strävan som jag har om något, vad vet jag inte.

Visst är det likt Julia?

Dag :19 december.
Tid: 16:06

För exakt ett år sedan satt jag här, på den här stolen, hemma i köket och funderade på vad jag ville göra med mitt liv.
För exakt ett år sedan hade jag en överlycklig vän som var helt förtrollad av en magiker. Han kastade gnistor omkring sig och hon fick dom på sig.
För exakt ett år sedan träffade jag min pappa som vilken vanlig människa som helst.
För exakt ett år sedan bestämde jag mig för att bli din klasskamrat Frida,
och för exakt ett år sedan visste jag att det kunde vara ett av de bästa valen i mitt liv. 

Exakt nu vet jag vad jag ska göra med mitt liv.
Exakt nu vet jag att även magiker kan vara svin. Jag ångrar mig djupt att jag lät dig förtrollas.
Exakt nu vet jag, och har jag insett, att jag har träffat min pappa tre gånger det här året.
Exakt nu vet jag, med största vetskap, att det är bland de bästa valen jag gjort i hela mitt liv. Att välja att bli din klasskamrat, samtidigt som jag är så mycket annat för dig, är stort.
Du är någonting utöver det extra.

 Vi har nu gått igenom vad man kallar den värsta terminen på gymnasiet. Andra året på gymnasiet, Höstterminen. Mitt hår reser sig när jag tänker på det. Men nu är det slut, en dagar kvar sen tänker Frida leva loppan i tre veckor. Skönt med nya lokaler till vårterminen.
Det gillar jag.
Igår hittade jag och Nathalie ett övergivet tv-spel i skolan. Två kontroller, ett fotbollsspel.. det var bara att gå dit och trycka på play och börja spela. En blick räckte sen satt vi bänkade framför tvn. Efter en liten stund kommer då herrarna som ägde detta spel. Det slutade med att vi fick låna spelet eftersom vi blev besatta. Nu har vi fått ett par playstationsvänner.
Det gillar jag.

  Fulingarna.. ♥

"Var inte ledsen lille vän, en vacker dag är vi också avundsjuka på oss själva"

Det som har hänt är ingen nyhet, och vad som nu kommer hända har jag ingen aning om. Jag bryr mig faktiskt inte och jag orkar inte heller kämpa mer för att det ska bli någonting bra utav det. För hur mycket positivt har det egentligen funnits? Och hur mycket är egentligen värt att minnas?
Jag vet innerst inne att mitt val är rätt och att jag aldrig någonsin mer kommer ångra mig. För jag har nu insett hur detta har nått botten.
Botten är, och förblir, nådd.  

Nathalie:
Den där blomman luktar ganska gott va..
Frida:
Ja (stoppar näsan i blomman), tror det är en Orkidé.
Nathalie
mmh..
Frida:
...eller du, det är visst en Jumbolök.

Nathalie kollar på mig och jag på henne i nästa sekund ligger vi över bordet med mackan i halsen och skrattar, samtidigt som Peter Jöback sjunger för fulla muggar på stereon. Godmorgon Sverige, Frida och Nathalie har vaknat.

F: Det har varit en konstig dag. Allt började med att jag tappade min mascaraborste i toaletten. Det fortsatte med att jag kom på att jag hade missat bussen. Jag hade en egen busstabell i huvudet och gick efter den, tills jag inser att bussen faktiskt inte alls går utan att jag har missat den. Nathalie stod och väntade på mig i Haninge Centrum med en mobil som är ur funktion. Varken mamma eller pappa var i närheten och kunde skjutsa mig. Nästa buss skulle gå om en halvtimma. Utan att tänka sätter jag igång och börjar springa. När jag kommer till Vegabaren är jag helt död. Det slutade med att jag sprang till Handens närsjukhus och tog bussen därifrån upp till centrum. Från Vega till Handens närsjukhus på 14 minuter i strumpbyxor, skinnjacka och små skor, jag var död! När jag sedan mötte Nathalie trodde hon att jag var påtänd. Ingen springer desperat efter bussen på morgonen. Bortsett från mig då..

Dagens bästa kommentar: (under geografiprovet)

" Så man skulle kunna säga att Hiv-mannen egentligen är en dålig aids-man..?"
// Marcuz

Gode Gud, idag har jag syndat.

Idag satt jag och Nathalie på lektionen och kollade på kläder i mer än en timma. Vi tyckte vi var förtjänta den tiden efter allt slit i skolan. Att båda vi kammade hem varsitt MVG på ett samhälle/ekonomiarbete är stort. Speciellt med tanke på hur mycket vi har klagat och suckat på det här värsting arbetet. Little miss nerdy.

Dagens hjälte: Nathalie. Du, precis som mig, hatar när folk trampar dig på tårna. Istället för att klaga över smärtan och blåmärket putsar du dina skor och trampar tillbaka. Det gör mig glad.

Dagens va?!  Dina puppy-ögon och öppen mun. Nej, den kombinationen ser inte snyggt ut så lägg av med det och sluta skämma ut dig själv. Det är ren skadeglädje..

Gissa vem?

F: Jag kan däremot säga att det var svettigt. Åkte på stryk ett antal gånger och blev nermejad. Fick även uppleva världens sämsta sarg. Jag vet inte hur många gånger den ramlade och gick sönder. När jag skulle fixa till den och sätta ihop den under matchen kommer domaren  fram till mig och säger stöddigt "Ni måste ju sätta ihop sargen med dom har svarta gummigrejerna. Det är därför den ramlar hela tiden" Jag ger han en blick som heter duga och muttrar surt "Säg inte det till mig, det är inte jag som har byggt ihop den" och går därifrån med bestämda steg. Bakom mig hör jag Nathalies fnitter och domarens "nej, nej..jag menade inte..."  Ärligt talat, jag trodde inte ens man hade kvar sådana 80-tals sarger längre. Men jag hade fel, Tumba har dom!

Kille 19år, mustasch, blattesvenska
- Ursäkta, ursäkta..
Frida
(lalalala, hör inte..)
Kille
- Ursäkta, vilka fiina ögon du har
Frida
(biter hårt i tungan och släpper inte blicken från planen)
Nathalie
- hahah (ligger på golvet och asgarvar)
Frida
- (väser) Håll käften Nathalie, håll bara käften

(2005, back in the days)