hjärterkung

Dagens värsting:

Bussen hem och man är risig ni vet, man vill liksom inte möta något/någon/några som kan störa ens inre frid att man äntligen är påväg hem. Väl på bussen så kommer en liten pojke på som inte sett ut att göra många hyss i sitt liv, och sätter sig bakom mig och Frida. Vi tänker inte mer på det utan vi pratar på som vanligt. Helt plötsligt slutar jag prata och börjar stirra stint ut i luften som jag brukar göra när det är någonting som får mig på andra tankar. EN STANK. Och inte vilken stank som helst utan odören av en prutt. För några sekunder hoppades jag på att den skulle försvinna fort som tusan, och låta Frida fortsätta prata. Men sådant händer ju aldrig. Lukten hänger kvar och rör sig sakta emot Frida som en gammal gasläcka som tar liv. Jag driver inte när jag säger att det var den värsta stank jag känt i hela mitt liv. Min kommentar blev:
- Lisa kanske inte ser oss, ska vi sätta oss därfram?
- Ja...

Längre fram i bussen:
-Stackars pojke, man undrar ju vad han har fått i sig..